/\

ANNONS

Flyg

Kannan som blev en designklassiker

Hur inspireras man till att skapa design som är både användbar och extremt snygg? Läs historien om hur en legend skapades.

Hur uppstår en ikon?

Varför fortsätter vissa produkter att fascinera medan andra faller i glömska? När SAS började använda en ny, ergonomisk serveringskanna i mitten av åttiotalet var den en diskret designrevolution, en glimt av framtiden: ett välbekant föremål omgestaltat för de specifika behoven i en flygkabin, formgivet med fokus helt och hållet på användaren. Den var svart, med en stram elegans typisk för sin samtid. Samtidigt, skulle det visa sig, opåverkad av tidens gång. 

Fakta om kannan:

Vikt tom: 465g
Vikt fylld: 1 950g
Volym: 1,7 liter (cirka 12 koppar)

Read more

Idag har kannan sålts i närmare 500 000 exemplar, använts av över trettio olika flygbolag (färgen svart är dock alltjämt reserverad för SAS), överösts av designutmärkelser och köpts in till konst- och designmuseet MoMAs permanenta samling.

I SAS passagerarkabiner har den under trettio år burit en idé ut över världen, en svensk desinklassikerom man så vill – ergonomiskt genomarbetad formgivning behöver inte leda till tråkiga produkter. Som all banbrytande design var kannan svaret på ett tydligt definierat problem. SAS kabinpersonal hade problem med handleder och axlar, vissa så illa att de behövde opereras. 

Lock av rostfritt stål och pip med rostfritt rör som inte droppar

Anledningen visade sig vara kannans föregångare – en rostfri, elegant bullig cylinder ritad av bestickserien Focus skapare, silversmeden Folke Arström. Den äldre kannan fungerade utmärkt i mindre krävande miljöer än flygplanskabiner. Men för den som måste sträcka sig över två säten för att hälla upp kaffe var den för tung. Handtaget som stack ut på sidan placerade kannans tyngdpunkt långt ut från handen vilket slet på handleder och armar.

Uppdraget att ta fram en bättre lämpad kanna gick till Maria Bengtzon och Sven-Eric Juhlin på Ergonomidesign, idag Veryday. Företaget var ett av de första som utforskade användarnas behov på djupet och lät formgivningen utgå från det. Riktigt hur långt det skulle kunna leda måste ha blivit uppenbart för SAS när de öppnade med att ifrågasätta om det behövdes en kanna överhuvudtaget.

Ribbat handtag ger överlägset grepp och minimerar slitningar på hand och arm

– Det var oerhört många krav som skulle uppfyllas, det var en riktig utmaning, minns Maria. Vikten skulle minskas och handtaget sitta närmare kannans tyngdpunkt. Den skulle vara droppfri, slagtålig, tåla stora temperaturskillnader, stå stadigt uppochner och rymmas i ett visst antal i en box, berättar hon.

Maria och Sven-Eric började med att undersöka olika alternativ till handtag på träklossar, gick vidare med plastmodeller och landade i tre prototyper, varav två utan separat pip. Pipen, fick de då veta, var inte förhandlingsbar.

– Vi provade mängder av olika pipar. Pipen behövde vara ganska skarp för att skära av strålen och inte droppa, men då blev den också slagkänslig. Lösningen blev ett rostfritt rör i änden.

Långsamt antog kannan sin slutliga form. Volymen minskades för att få ner vikten. Handtaget fick en utformning som var gynnsam för handleden. Pipens infästning långt ner i behållaren tillät personalen att hälla ut det sista utan behöva vinkla kannan så mycket. En lätt utdragen, elliptisk form ökade räckvidden. 

Röd pigg för kaffe och vit för te. Locket öppnas lätt med tummen.

Estetiska överväganden var helt underordnade funktionen men visst spelrum fanns ändå, exempelvis med behållarens vinkel mot handtaget och med färgen. Maria och Sven-Eric gjorde kannan svart och gav den ett lock av rostfritt stål (på vissa nyare exemplar är locket i plast). En diskret pigg vid lockets gångjärn berättade om kannans innehåll – röd för kaffe och vit för te.

– Vi ville ge den ett ganska stramt uttryck, tilltalande och värdig som serveringsföremål, säger Maria.

Att säga att kannan blev en framgång är en underdrift. Facket krävde att personalen skulle få använda den nya kannan. På sätt och vis förkroppsligar den själv svaret på frågan hur en ikon uppstår. Den måste vara originell. Den måste ha en bärande idé. Och framförallt så måste den vara älskad. Maria skrattar åt ett minne.

– När jag var ute och flög, sedan kannan börjat användas, och berättade att jag varit med och designat den så hände det att personalen kom ut med champagne. Det var roligt!

Text: Anders Bergmark

Blev du inspirerad av den här artikeln?

Ge den en tumme upp!

likes

Boka resa

ANNONS

Stäng kartan

Kategori

Från artikeln

Dela tips

Stäng

Letar du efter något speciellt?

Filtrera din sökning

Stäng