/\

ANNONS

Papa Emeritus III from Ghost won a Grammy last year. Photo: GettyImages
Papa Emeritus III from Ghost won a Grammy last year. Photo: GettyImages

Livsstil

Skandinavisk metal – ny musikexport

Ett musikaliskt uttryck, som föddes under långa, kalla skandinaviska vintrar, har blivit globalt – Skandinavisk metal. Så ha öronpropparna beredda – nu skruvar vi upp volymen!

Ghosts sångare och frontman, Papa Emeritus III, står på Staples Centers scen i Los Angeles. Med en grammofon-liknande statyett i handen lutar han sig fram till mikrofonen.

– Tack så mycket för den här! Det här är stort för oss. En mardröm har just förvandlats till en dröm.

När Ghost vann en Grammy för Best Metal Performance förra året var det ett bevis på hur långt metal från Skandinavien har tagit sig. Det som började som ett underground-fenomen för trettio år sedan, är idag en mångmiljon-industri.

Skandinavisk (och finsk) metal borgar för kvalitet, kunnande och kommersiell framgång. Oavsett när på året, är det alltid mängder av skandinaviska metal-akter som är ute på världsturné och spelar för utsålda hus. In Flames, HIM och Satyricon är bara några exempel.Årliga Sweden Rock Festival i Blekinge är en av Skandinaviens mest framgångsrika festivaler där tiotusentals metal-fans i alla åldrar, från småbarn till pensionärer, njuter av hård musik under några sommardagar. 

Den en gång perifera kulturyttringen har även släppts in i finrummet. Veteraner som Dimmu Borgir, Satyricon och Entombed har alla spelat med klassiska symfoniorkestrar. Skandinavisk metal är idag, mer än något annat, en bred folkrörelse. Hur gick det till?

Bands such as ­Norway’s Satyricon play sold-out gigs all over the world. Photo: GettyImages

En förklaring syns på den världskarta som dök upp på internet för några år sedan och som visar antalet metalband per capita. Endast tre länder på kartan sticker ut i klarrött, vilket indikerar upp emot femtio band per hundra tusen invånare: Sverige, Norge och Finland. Det är helt enkelt många människor i Norden som spelar metal.

Torgrim Øyre är en av dem som inspirerades att börja spela ett instrument i början av tonåren tack vare metal. På 90-talet gav han ut skivor med det egna bandet Malignant Eternal. Han har även spelat med band som Gorgoroth, Aeternus och Obtained Enslavement.

– Jag kommer från en liten ort där folk mekade med sina mopeder och hängde vid gatuköket, säger Torgrim Øyre. Musiken blev min tillflykt. Jag drogs väldigt tidigt till sådant som var utanför etablissemanget. Det var främst det starka uttrycket i metal som fångade mig. Allt var maxat, lyriskt, visuellt och musikaliskt. Metal var något du antingen ägnade dig åt till 100 procent, eller inte alls. Jag kände direkt att det var en livsstil.

Idag spelar Øyre inte längre själv men är fortsatt inblandad i metalscenen i Norge, både som musikjournalist på Dagbladet och som festivalchef för Beyond the Gates samt managementbolaget Revelations Music. Det är möjligt att klimatet, den karga naturen och de långa, mörka vintrarna spelar en roll, säger Torgrim Øyre. De flesta konsertplatser och grupper har växt fram utanför storstäderna. Band och artister har kunnat odla ett personligt uttryck utan betydande externa influenser. Mycket ofta är de här grupperingarna också en motreaktion till sådant som blivit alltför etablerat och konformistiskt.

Audience at the Sweden Rock Festival. Photo: GettyImages

En annan anledning är densamma som brukar tas upp när det så kallade ”svenska musikundret” ska förklaras; den kommunala musikskolan plus tillgången till replokaler. Svenske Max Martin, idag en av världens absolut mest framgångsrika pop-producenter, har vid flera tillfällen hyllat de kommunala musikskolorna. Både Max Martin och producent-kollegan Shellback (som gjort hits åt namn som Taylor Swift och Maroon 5) är dessutom båda gamla hårdrockare.

– Jag tror att framgångarna för metal handlar om en kombination av många saker, säger Edward Janson, erfaren bandbokare och konsertarrangör. Till exempel har det länge funnits bra möjligheter att komma igång med band på fritidsgårdar och det finns en mängd musikföreningar runt om i landet som gör ett viktigt jobb. Sedan har det funnits en ”Björn Borg-effekt”, alltså att några framgångsrika band har visat yngre musiker att det faktiskt går att lyckas.

I Sverige började Björn Borg-effekten med Europe, ett band som låg överst på världens topplistor i mitten av 80-talet med ”The Final Countdown”.

– Många heavy metal-fans världen över upptäckte Sverige genom bandet Europe, även om deras musik inte var särskilt hård, säger Ika Johannesson, författare till reportageboken om svensk metal, ”Blod Eld Död”, som kommer ut i USA senare i år.

– När heavy metal blev kommersiellt framgångsrik i mitten av åttiotalet var det många som såg sin genre bli konfiskerad och hårsprejad. Då sökte många efter allt hårdare tongångar och experimenterade med hur långt man kunde dra både tempo och låttexter. I den utvecklingen blev Entombed oerhört viktiga, säger Ika Johannesson.

Mayhem Photo: Ester Segarra

Skandinavisk metal började, precis som många andra framgångsrika kulturyttringar, i liten skala. Det som senare blev känt som ”The Gothenburg sound” världen över med melodic death metal-band som At The Gates, In Flames och Dark Tranquillity hade sitt ursprung i ett kompisgäng i Göteborg. Den norska black metal-scenen i början av nittiotalet, som idag har fått närmast mytologiska proportioner, kretsade från början kring kanske tjugo personer.

– Skandinavien består av små länder med små kretsar, säger Ika Johannesson. Dyker det upp en trailblazer som folk samlas kring så kan saker hända fort. I Sverige var det Nicke Andersson i Entombed. I Norge var det Øystein ”Euronymous” Aarseth i Mayhem.

I vår spelar Mayhem debutplattan ”De Mysteriis Dom Sathanas” i sin helhet under en världsturné. När plattan först kom ut 1994 förknippades norsk metal i allmänhet och Mayhem i synnerhet med kyrkbränningar och mordet på gitarristen Øystein ”Euronymous” Aarseth. Mayhem var stilbildande på flera plan för utvecklingen av all extrem metal. Inte minst tack vare sin svenske sångare Per ”Dead” Ohlin, som begick självmord 1991.

– ”Dead” lade grunden till en betydande del av black metal-estetiken. Han populariserade användandet av likmålning, så kallad corpse paint, och skar sig på scen. I intervjuer pratade han och Euronymous om att dyrka döden. Med intervjuerna spred sig snacket, och snacket var värt allt för mytologiseringen av black metal, säger Ika Johannesson.

Torgrim Øyre lyfter även fram de första plattorna med Empirer och Darkthrone som stilbildande för black metal.

– Idag är scenen som helhet kanske inte en markör på samma sätt som den var när black metal var ett fenomen, säger Torgrim Øyre. Men det är en naturlig följd när något växer sig stort och blir allmänt accepterat.

En annan aspekt på framgångarna för metal i Skandinavien har att göra med fansen. Den skandinaviska publiken är initierad och insatt, något som uppskattas av utländska metal-band som kommer hit. Dessutom fungerar allt generellt sett bra i Skandinavien med det logistiska. Faciliteterna är som exempel bättre här än i Storbritannien, menar Edward Janson.

– Det finns en väldigt stor kull metal-fans som på åttiotalet växte upp med band som Iron Maiden och Accept under en tid då hårdrock började synas i svensk media, säger Edward Janson. Nu är den generationen drygt fyrtio och har behållit sitt stora intresse. Dessutom har de i många fall fört över intresset på sina barn.

Text: Anders Dahlbom

Blev du inspirerad av den här artikeln?

Ge den en tumme upp!

likes

Boka resa

Stäng kartan

Kategori

Från artikeln

Dela tips

Stäng

Letar du efter något speciellt?

Filtrera din sökning

Stäng