/\

ANNONS

 Frida Hansdotter är den senaste svenska skidstjärnan att erövra slalomvärlden. Foto: Nicklas Blom
Frida Hansdotter är den senaste svenska skidstjärnan att erövra slalomvärlden. Foto: Nicklas Blom

Människor

Frida Hansdotters små steg mot toppen

Frida Hansdotter, den senaste svenskan att erövra slalomvärlden, har haft en sen utveckling. Men trots att hon inte nådde toppen förrän hon var 29 år gammal spelar det ingen roll hur hon kom dit, nu när hon väl är där.



Frida Maria Hansdotter
Född:
12 december 1985 i Västerås
Bor: Fagersta
Skidklubb: Norberg SLK
Familj: Pojkvän Richard Jansson, pappa Hans, syster Linn
Karriär: Hon stod på prispallen i världscupen första gången som tvåa i Ofterschwang i Tyskland 2009. Hon vann sin första världscuptävling i Kranjska Gora, Slovenien, och klättrade upp till första plats i totala världscupen i Aspen, Colorado i november 2014
Sponsorer: Rossignol, Samsung, Asics och Audi
Hobbyer: Skidåkning, trädgårdsarbete, båtliv
På webben: fridahansdotter.com

Read more

När Frida Hansdotter förberedde sig för sin första tävling i den svenska delen av världscupen i slalom i Åre förra året bar hon den röda ledarvästen för andra gången för säsongen. Tidigare hade hon haft den i Aspen i Colorado ett par veckor innan.
Den röda västen är belöningen för ett väl utfört arbete, men den innebär också en måltavla för övriga åkare genom att tala om att den här skidåkaren, mina damer och herrar, är speciell. Så håll ögonen öppna.

Frida Hansdotter låter sig normalt inte påverkas av press, men nu var hon något nervös. Det är inte många svenskar som burit den röda västen och hon skulle åka inför hemmapublik. Som sina tidigare föregångare Ingemar Stenmark, Pernilla Wiberg och Anja Pärson ville Frida Hansdotter göra sitt bästa och helst lite till. Det var dessutom hennes födelsedag och hon ville ge sig själv den bästa födelsedagspresenten.
Och det gjorde hon. Hon kom trea efter lagkamraten Maria Pietilä Holmer och Tina Maze från Slovenien, men slog amerikanskan Mikaela Shiffrin, tio år yngre än hon och hennes största rival.
Hon fick även behålla den röda västen.

Inom slalom krävs så lite för att störtas från tronen, ibland bara en hundradels sekund. Men Frida Hansdotter är van vid pressen.
– Det har handlat om hundradels sekunder ända sedan jag var liten. Men det är också en del av tjusningen. Lika frustrerande som det är när de hundradels sekunderna är emot dig, lika roligt är det när de är på din sida, säger hon.

Frida Hansdotter föddes 1985 och växte upp i en familj som gillade ett aktivt liv och många olika idrotter. Hennes Pappa, Hans Johansson, var medlem i det svenska alpina landslaget på 70- och 80-talen men kom aldrig i närheten av de största troféerna.
– Pappa stod ständigt i Ingemar Stenmarks skugga, säger hon.
Frida Hansdotter provade förutom längdskidåkning även ridning och fotboll, men fastnade till slut för slalom. Och hon var bra. Mycket bra. Men till skillnad från stjärnor som Anja Pärson och Mikaela Shiffrin, som slog igenom i tonåren, har Frida Hansdotter haft en sen utveckling.

Den 13 december kom Frida Hansdotter på tredje plats i Åre, tillräckligt bra för att behålla den röda ledarvästen.

– Jag hade åkt skidor i tio år innan jag påbörjade min världscupkarriär 2004. Självklart hade jag velat vara en tonårsstjärna. Men jag tycker även att det är bra att kunna visa världen att man inte måste vara i 20-årsåldern för att vara någon att räkna med. Jag har varit bland världens 30 bästa sedan 2007, men fick min första pallplacering 2009. Jag har tagit många små steg mot toppen, säger hon.
Med tanke på kampen mot klockan kan man undra hur mycket snabbare skidåkarna kan bli? Det vet egentligen ingen. När Ingemar Stenmark tävlade mot Liechtensteins Andreas Wenzel och Österrikes Hans Enn på 1970-talet var deras utrustning primitiv i jämförelse med dagens högteknologiska skidor och pjäxor. Då var det otänkbart att tro att Ingemar Stenmarks tider skulle kunna slås med inte bara delar av en sekund, utan med flera sekunder.
När hon är som snabbast flyger Frida Hansdotter ner för pisterna i 60 kilometer i timmen, och i 80 eller 90 i storslalom. Om pistens utformning är till hennes fördel kan hon ibland åka ännu ett par kilometer i timmen snabbare.
Det kan vara svårt att tro, men Frida Hansdotter tänker inte på klockan under ett lopp. Hon fokuserar helt och hållet på tekniken.
– Det går inte att fokusera på hur du ligger till jämfört med de andra, till exempel vad din sluttid kan bli, inte ens mellantiden, när du åker. Du gör bara det bästa du kan, och du åker fort, säger hon.
Privat tänker hon inte på tiden alls, inte som koncept. Men, medger hon, folk blir förvånade om hon kommer ens en minut för sent till ett möte.
Hennes bästa hemliga vapen, som egentligen inte är någon större hemlighet, är en positiv inställning till livet i allmänhet och till skidåkning i synnerhet.

– Jag försöker alltid se möjligheterna istället för motsatsen. Jag gör mitt bästa och om det inte räcker är det ingen mening att ge upp. Den här gången kunde jag inte göra bättre, andra var snabbare, och det enda jag kan göra är att göra bättre ifrån mig nästa gång. Varför skulle jag sura för det? Det hjälper ju inte, eller hur?
Frida Hansdotter tror att det framför allt handlar om hur man tänker.
– Min familj har inte upplevt några större svårigheter, så jag har lärt mig att vara positiv.

Rosa är färgen

Trots att Frida Hansdotter litar på sitt positiva tänkande, startar hon aldrig en tävling utan att först ha målat naglarna rosa.
”Jag är en nagellackstjej och rosa är min slalomfärg. Jag är inte en rosa person och jag klär mig inte i rosa, men det har blivit min turfärg. Jag målar naglarna dagen innan tävling, vilket ger mig en känsla av att nu är det dags. Färgen för storslalom? Just nu är den blå.”

Read more

Men det betyder inte att hon aldrig haft några motgångar i livet. 2005 gick korsbandet av och hon fick hålla sig i stillhet under fem månader. För någon i en idrott där hundradels sekunder avgör vem som ska stå på pallen, måste fem månader vara en hel evighet. Men Frida Hansdotter fick sin skada under våren och rehabiliterade sig under sommaren, och därmed var hon tillbaka i början av hösten.
En allvarlig skada kan få en att fundera både en och två gånger över riskerna med tävlingar. Kanske skulle nästa åk påminna henne om olyckan och kanske, bara kanske, finns ett uns av rädsla i bakhuvudet.
Men Frida Hansdotter säger nej. Nix. Inte en chans.
– Att vara rädd när man åker fort kan bli förödande, säger hon.

Frida Hansdotter har absolut upplevt kritiska situationer. Hon har ibland tappat tron på sig själv och det har funnits stunder när hon tänkte att det aldrig kommer att bli bättre, att hon aldrig skulle kunna nå ett visst mål. Men hon har varje gång ställt sig själv den enda fråga som räknas: ”Varför gör jag det här?”
Och varje gång är svaret detsamma. Tar man bort allt runtomkring, så gör hon det för att hon behöver det. Hon gör det inte för resultaten, inte för de fördömda hundradelarna. Hon gör det för själva sporten.
Precis innan startsignalen känner Frida Hansdotter hur adrenalinet rusar genom kroppen, hon får sitt välkända leende i ansiktet och sedan – pang, är hon iväg.
– Jag gör det för jag älskar skidåkning. Jag älskar farten. Och jag älskar att tävla. En guldmedalj i OS eller VM skulle bara vara en bonus, säger hon.
Men även Frida Hansdotter måste medge att den röda västen är ett bevis på att hon redan uppnått en av sina barndomsdrömmar. Hon är bäst i världen.

Text: Thomas Sjöberg 

Blev du inspirerad av den här artikeln?

Ge den en tumme upp!

likes

Stäng kartan

Kategori

Från artikeln

Dela tips

Stäng

Letar du efter något speciellt?

Filtrera din sökning

Stäng