/\

ANNONS

Museet kommer att ha stora öppna ytor och massor av ljus. Foto: Amanda Kho
Museet kommer att ha stora öppna ytor och massor av ljus. Foto: Amanda Kho

Människor

Svensk museichef skapar nytt museum för asiatisk konst

Efter Rooseum, Tate Modern och Moderna Museet var museichefen Lars Nittve redo för lite välförtjänt vila. Då fick han ett erbjudande i Hongkong, Kina, som han inte kunde tacka nej till. Erbjudandet heter M+.

Om Lars Nittve

Ålder: 61
Bor i: Hongkong, Kina
Familj: Gift med inredningsarkitekten Shideh Shaygan
Yrke: Museichef
Yrkesbana: Med en lång och varierande karriär bakom sig som föreläsare, internationell konstkritiker, intendent, författare och internationellt känd museichef har Lars Nittve varit drivkraften bakom några av världens mest ansedda konstmuseer, bland andra Tate Modern i London, Louisiana i Danmark och Moderna Museet i Stockholm. 2011 utsågs han till verkställande direktör för Hongkongs nya museum, M+, som enligt planen öppnar i början av 2019.

Read more

2010, efter två decennier som chef för olika konstmuseer var Lars Nittve redo för lite välförtjänt vila. Hans karriär inkluderade fem år som grundare av Rooseum i Malmö, tre år som första chefen för Tate Modern i London och nio år som chef för Moderna Museet i Stockholm.
– Ärligt talat hade jag tänkt mig någon trevlig liten akademisk befattning och såg fram emot att ägna mig åt en del skidåkning och vandring och ta det lite lugnt, säger han.
Men en dag ringde telefonen. Den som ringde var Henry Tang, industriman i kinesiska Hongkong, och Hongkongs dåvarande Chief Secretary, dvs. ungefär biträdande regeringschef.
Henry Tang var dessutom styrelseordförande för ett regeringsorgan med ansvar för utvecklingen av en 40 hektar stor halvö, skapad av sopor och schaktmassor, där Hongkongs ställning som regionalt centrum för konst och kultur skulle befästas.
– När Henry ringde mig sa han i princip, Lars, vi vill att du skapar museet som saknas i Asien, berättar Lars Nittve.
Jag frågade honom vad han menade med det. Det lät lite ambitiöst. Och lite diffust.

Lars Nittve, vd för M+, utvidgar ständigt samlingens omfattning och räckvidd. Foto: Amanda Kho– Vad han menade var, att Museum of Modern Art i New York, Centre Pompidou i Paris och Tate Modern i London är museer som resten av världen ser som förebilder och i Asien finns inga sådana. Det finns bra museer i Japan och i viss mån i Sydkorea, men de har inte samma status.
Även om Lars Nittve hade velat ha lite omväxling från rollen som museichef, hade han njutit av spänningen runt förberedelserna inför invigningen av Tate Modern, liksom arbetet som grundare av Rooseum, så han bestämde sig för att skjuta upp sitt vilande och i januari 2011 steg han på planet till Hongkong, Kina, för att börja som verkställande direktör på M+.

När han klev av planet upptäckte han att projektet hade en historia.
1998, precis efter att Hongkong återgått från brittisk till kinesisk överhöghet bad Hongkongs turistdepartement det lagstiftande rådet att fundera på att utveckla Hongkongs kulturella utbud, eftersom en enkät hade visat att turisterna tyckte var dåligt. Lagstiftarna instämde och regeringens kvarnar började mala – långsamt.
2001 utlystes en arkitekttävling för utformningen av hela West Kowloons kulturområde, och det var den brittiske arkitekten Norman Foster som skickade in det vinnande förslaget. Allmänheten var dock starkt kritisk till projektet, vilket ledde till att regeringen skrotade Fosters förslag och började om. Foster vann även den andra tävlingen som avgjordes 2011. Den schweiziska arkitektfirman Herzog & de Meuron utsågs att rita det faktiska museet.
Planen var att museet skulle invigas 2015, men nu säger Lars Nittve att det kommer att stå klart 2018 och öppna för allmänheten första halvåret 2019.
– Den stora överraskningen för mig, och något som jag inte var förberedd på, vara nivån på tillsynen, som beror på att det är offentliga medel, säger han. Det har sannolikt krävts fyra eller fem gånger så mycket arbete att nå målet som det gjorde, exempelvis, i London.  
– Jag trodde att det i princip skulle vara brittiskt. Och troligen är det brittiskt – pre-Thatcher – och med turbo! Det är gammaldags statsförvaltning. 

"Lars, vi vill att du skapar museet som saknas i Asien"

Eftersom museet inte kommer att invigas förrän om fyra år har Lars Nittve fokuserat på de fyra uppbyggnaderna: att bygga ett team, bygga en konstsamling, bygga ett museum och att bygga en publik.
– Vi har det team vi vill ha på plats, och vad gäller konstsamlingen ägnar vi just nu mycket tid åt att titta på rörlig bild, eftersom vi började lite sent med det, säger han. Geografiskt rör vi oss ut från mitten, och mitten är Hongkong och Kina.
– Det senaste året har vi ägnat mycket tid åt Ostasien – Japan och Korea – och nu rör vi oss mot Sydostasien, och Sydasien. Då och då arbetar vi med saker längre bort. Det är en process som sker stegvis och som är väldigt forskningsstyrd, men det dyker förstås alltid tillfällen som man bara inte får missa.
Ett tillfälle som Lars Nittve inte missade var att köpa drygt 1500 verk av Uli Sigg i juni 2012. Uli Sigg är mediaföretagaren som var Schweiz ambassadör i Kina i slutet av 1990-talet. Uli Siggs konstsamling anses av många som världens främsta samling av kinesisk samtida konst.

Ny linje till Hongkong

I oktober 2018 startar en ny direktlinje mellan Köpenhamn och Hongkong

Besök flysas.com och boka din biljett nu!

Read more

Hongkong har styrts av Kina sedan den 1 juli 1997, men Nittve säger att museet inte har haft några politiska problem i samband med sina konstköp.
– Vi har arrangerat ett antal utställningar och de har innefattat verk som enligt mig skulle kunna betraktas som politiskt radikala eller känsliga på grund av vad de föreställer, men hittills har vi inte haft några problem, säger han. Det är något som vi är mycket medvetna om just nu, men jag tror att det kommer att dröja länge innan vi får några problem med vår samling.
Lars Nittve oroar sig mer över den långdragna processen med att planera och bygga museet.
2015 kommer M+ att lansera en ”relativt stor” närvaro på internet, med digital konst och interaktiva program, och kommer även att fungera som utbildningsplattform. 2016 kommer museet att ha en 400 kvadratmeter stor utställningsyta på byggplatsen med ett löpande utställningar fram till att själva museet invigs.

M+ i Hongkong med sina olika nivåer är skapat för att ge en visuell wow-upplevelse.

– Vi måste skärpa oss i fråga om vad vi gör i förhållande till allmänheten, säger Lars Nittve. Vi måste utveckla vår relation med allmänheten, bygga en publik, göra saker, få reaktioner och lära oss, så att publiken vänjer sig vid de konstigheter vi kommer att göra i framtiden.
Konstigheter? Ja, M+ berömmer sig om att vara ”mer än ett museum” (”ett museum plus”) och ”ett museum för visuell kultur”.
– Det hade inte varit rätt att skapa ett museum enbart för konst, till exempel, eller enbart för något annat, säger Lars Nittve. Självklart behövs det sakkunskap inom olika områden, men vad händer om man börjar samla och tänka och låter olika saker föra en dialog med varandra?
– Det viktigaste är inte vad du presenterar, utan var du presenterar det. Ser man sig omkring i Hongkong upptäcker man att de flesta hyllade yngre konstnärer också är hyllade grafiska designers eller arkitekter, och att de kan ha olika roller en och samma dag utan problem. Kommer du från en reklambyrå, exempelvis i London, och säger att du är konstnär, så skulle ingen lita på dig. Ingen skulle tro på det du gjorde som konstnär.
– När du flyttar till Asien kommer du upptäcka att de här kategorierna är västerländska påfund, västerländska idéer och de är inte lika fast rotade i sinnena hos arkitekter, designers och konstnärer här som de är i Europa, säger Lars Nittve.

Utgångspunkten är visuell kultur, men museets relevans för Hongkong och dess innevånare är lika viktig.
– På många sätt hjälper museerna folk att förstå vad det innebär att bo på en viss plats vid en viss tidpunkt, säger Lars Nittve. Kontakt med det konstnärer och formgivare gör, kan vara ett verktyg för självförståelse och för att förstå samhället.
– I princip börjar vår historia efter 1949 eller efter1945, säger han. När det gäller Hongkong är det efter 1949, med de stora förändringar som utlöstes i regionen när Folkrepubliken bildades. I andra delar av den större regionen kan 1945 vara den relevanta utgångspunkten.
– Och sedan är vi förstås ett museum som ser på världen ur ett Hongkong-perspektiv. Även om vi inte funnits lika länge som [ledande europeiska museer] berättar vi i grund och botten samma historia, men ur ett annat perspektiv.

Text: Roberto De Vido

Blev du inspirerad av den här artikeln?

Ge den en tumme upp!

likes

Stäng kartan

Kategori

Från artikeln

Dela tips

Stäng

Letar du efter något speciellt?

Filtrera din sökning

Stäng