/\

ANNONS

Foto: Kajsa Göransson

Resmål

På vandring i Turkiet

I Turkiet finns mycket att upptäcka bortom stränderna, inte minst den nästan tusenåriga Lykiska leden – en dröm för alla vandrare.

Vandra i doften av tall. Foto: Kajsa GöranssonLuften är mättad av doften från solvarma pinjeträd. Både kropp och själ fylls av den där magnifika känslan av frihet som bara en riktigt perfekt vandring kan ge. Västerut från Antalya öppnar Lykiska leden dörrarna till ett Turkiet som känns oändligt avlägset från badorterna vid kusten, med ockrafärgade sluttningar ner mot Medelhavet och landskap som för tankarna till gamla hjältesagor. Parasollformade pinjeträd reser sig framför katedralsspiran och det enda som hörs är de stillsamma lantliga ljuden av getternas bjällror eller fåglar som sjunger i trädtopparna. Och så plötsligt, en röst från ingenstans:

– Ekologisk Pepsi?

Både rösten och erbjudandet gör mig nyfiken. En kort stund senare sitter jag i skuggan av en platan med ett glas kall dricka i handen. Bonden Ramazan har just kommit upp på krönet av berget Musa Dagh med sin gamla fruktpress och några granatäpplen. Jag läppjar sakta på min juice och försöker föreställa mig hur det måste ha sett ut här för 2 000 år sedan.

Den så gott som ointagliga platån var på den tiden sjörövarhövdingen Zeniketes bas, tills en romersk straffexpedition förstörde hans fäste år 78 f.Kr. Idag är ruinerna en märklig blandning av träd och stenar. Jag försöker skilja det människoskapade från det som åstadkommits av naturen. Under tiden håller Ramazan blicken fäst på vandringsleden som leder upp hit från motsatta sidan av passet.

– Det är fler på väg”, säger han ivrigt.

Kort därpå ställer han en turkisk tekanna, en çaydanlik, över de fladdrande lågorna i ett gammalt oljefat.

– Vandrarna är antagligen törstiga när de kommer hit, säger Ramazan och lägger på två extra vedklabbar.

Gömt för världen till 90-talet

Den moderna trekkingturismen må vara ett förhållandevis nytt fenomen i Turkiet, men människor har färdats till fots längs den här kuststräckan sedan urminnes tider. Under antiken var Lykien, området mellan dagens Antalya och Fethiey, platsen för världens kanske första demokrati. Samhället var välordnat och det fanns både vägar och vandringsleder som förband städerna med grannregionerna.

Färskpressad granatäppeljuice – naturens egen energidryck. Foto: Kajsa Göransson

Stignätet förblev okänt för större delen av världen fram till 1990-talet, då den brittiska amatörhistorikern Kate Clow började vandra från ort till ort och blåste nytt liv i de gamla förbindelserna. Sex år senare hade hela området kartlagts och den 54 mil långa Lykiska leden blev verklighet.

Sedan dess har den utsetts till en av världens tio främsta vandringsleder bland annat av den brittiska dagstidningen The Sunday Times. Och det är inte svårt att förstå varför. Dolda havsvikar varvas med gåtfulla ruiner av städer från Odysseus tid. Och bäst av allt: leden är både lättvandrad och lätt att ta sig till eftersom den ligger nära turistorter med ett bra utbud av boenden och fantastisk mat.

Härifrån till evigheten – leden vid Çirali. Foto: Kajsa Göransson

Tack vare den regelbundna busstrafiken är det lätt att börja och sluta vandringen där det passar en. Jag har valt att gå de två dagsetapperna mellan byarna Adrasan och Ulupinar.

Jag sväljer en sista klunk te hos Ramazan i det gamla sjörövarfästet och fortsätter sedan mot ett solbelyst bergspass. Upplevelsen skulle möjligen kunna beskrivas som en andlig variant av Pokemon Go, med ögonen och uppmärksamheten fokuserade på att hitta de små rödvita skyltarna som markerar leden, alltid med nästa höjd i sikte. Här finns helt enkelt inte rum för några vardagsbekymmer. Det enda som räknas är här och nu.

Så många höjdpunkter längs Lykiska leden

Bortom det flöjtande lätet från en rödhake fortsätter Lykiska leden brant utför. Snart dyker jag in under smultronträdens täta lövverk och vandrar i skugga utan att höra ett enda ljud, ända tills jag stiger ut ur djungeln en timme senare och möts av det böljande havet.

Olympos. Idag övergivna ruiner, men för 2 000 år sedan ett livligt handelscentrum. Foto: Kajsa Göransson

Det finns gott om höjdpunkter längs Lykiska leden. Till dem hör spökstaden Kayaköy, som hade tusentals invånare tills den övergavs för hundra år sedan, staden Xantos, som finns med på Unescos världsarvslista och som förknippas med så många sägner, och den undanskymda paradisstranden Butterfly Valley. Och så finns alltid den plats där du vandrar just nu.

Den sena eftermiddagssolens sneda strålar badar den gamla lykiska hamnstaden Olympos i ett alldeles speciellt ljus. Det känns som om jag har hamnat i en Indiana Jones-film där knotiga träd skjuter upp ur mystiska ruiner. Vart jag än ser, ser jag bara droppande blad, gravar och sarkofager. Jag passerar det vespasianska badet med kväkande grodor och står snart på en av Turkiets vackraste stränder.

Den här delen av kusten har alltid varit en mötesplats. Förr i tiden kom handelsfartyg hit från Rom, Syrien och Cypern. Idag lockar Olympos ryggsäcksturister från hela världen som umgås på legendariska Kadir's Tree House och övernattar i de grovt tillyxade träsängarna.

Bege dig till Olympos strand för ett skönt dopp efter en lång vandring. Foto: Kajsa Göransson

Jag badar i de salta vågorna och lyssnar på två kvinnor från Korea som pratar om sin resa längs Sidenvägen. När kvällens långa skuggor faller över berget Tahtali Dag börjar några turkiska hippies slå på orientaliska trummor och månskenet får havet att blänka som silver.

Lykiska leden  – guide

Start och mål: Ovacik i Fethiye-Ölüdeniz och Geyikbayiri strax väster om Antalya.

Längd: 540 km. 29 etapper som tar totalt 30–33 dagar. Många av etapperna lämpar sig för dagsturer.

Hur: På egen hand eller i en grupp med guide, till exempel genom Pathfinder och On Foot Holidays. Ett mellanting är att låta en turkisk researrangör ordna boende och bagagetransport, till exempel Mithra Travel eller Bespoke Turkey.

Bästa tid: april–juni och september–oktober. Vädret kan också vara bra i februari–juni och september–november. Mitt i sommaren är det ofta för varmt.

Mat och logi: Små hotell och B&Bs.

Mer information:
culture-routesinturkey.com.
Det finns också appar för Lykiska leden med kartor och GPS-positioner för senaste information.

Read more

Jag tillbringar natten på Olympos andra strand, Çirali, och låter ljudet av vågorna vagga mig till sömns. När jag vaknar och stiger upp i den jasmin- och citrusdoftande morgonen är ljudbilden oförändrad. Frukost serveras under tamarindträden vid strandkanten: tre sorters fårost med olika konsistens och sälta. Till det färska plommon, den turkiska grönsaksomeletten menemen, krämig yoghurt, hemgjord fikonmarmelad och torkade aprikoser.

Jag äter sakta och lyssnar till bulbylerna, de trastliknande fåglarna som sjunger i dadelpalmerna. På vilken annan plats som helst skulle ett ställe som detta antagligen vara överexploaterat vid det här laget, men här ligger byggnaderna fortfarande dolda i grönskan. Varje sommar kommer havssköldpaddor till stranden för att lägga sina ägg i den mjuka sanden. Det milda och behagliga mikroklimatet gör att allt från sharonfrukt till bananer och fikon trivs. Jag kommer på mig själv med att tänka på Bibeln.

”Edens lustgård? Ja, varför inte! Çirali lockar människor som uppskattar naturen och tror på vikten av att leva hållbart”, säger Kübra Gümüs, som lämnat sin hemstad Istanbul för att arbeta i den gröna bungalowbyn Arcadia.

Morgonsolen kittlar mig i nacken när jag lämnar Çirali för min andra dagsetapp. Precis efter en skarp vänsterkurva lämnar jag byvägen och viker in under de skuggiga pinjeträden längs Lykiska leden. Snart känner jag en doft som får mig att tänka på barndomens campingkök. Bortom nästa krön hittar jag förklaringen.

Brandgula lågor stiger rakt upp ur berget. På antiken gav fenomenet upphov till myten om det trehövdade monstret Chimaira som andades eld. Bellerofon, en hjälte i den grekiska mytologin, flög hit på den bevingade hästen Pegasos för att besegra monstret, men lågorna fortsatte att dansa på sluttningen. Så småningom började pilgrimer som dyrkade den grekiska eldsguden Hefaistos och hans romerska motsvarighet Vulcanus bege sig till platsen. Den moderna förklaringen till elden är dock något mer prosaisk: det finns metangas i berget.

En perfekt start på en vandringsdag! Foto: Kajsa Göransson

Jag följer Lykiska leden bort från lågorna där den bestämt klättrar genom den glesa skogen. Snart når jag ett pass där jag har utsikt över sträckan jag gick dagen innan – stranden vid Olympos, segelbåtar i fjärran, berget Musa Dag. I motsatt riktning slingrar sig leden vidare över Taurusbergens sluttningar och förbi pinje- och cederträd och fjärran minareter. Jag tar en kort paus innan jag fortsätter utför. Halvvägs ner kommer jag till en ravin. Plötsligt hör jag ljudet av höga smällar. En grupp ryssar med tung packning slår sina vandringsstavar i den hårda marken.

– Det är så underbart här. Helt enkelt underbart. Och maten är också helt fantastisk, kvittrar Lydia från Smolensk när vi till sist står ansikte mot ansikte bland vild cyklamen och röda sländor.

En timme senare når jag mitt eget slutmål och firar ankomsten till Ulupinar med middag på Selale, en restaurang som omges av forsande vatten. Jag beställer kolgrillat lamm och gavurdagisallad, uppkallad efter en av topparna i Taurusbergen, med finhackade tomater och persilja, mynta, valnötter, granatäppelvinägrett och spiskummin.

– Smakar det bra? frågar servitören.

– Elinize saglik. Fantastisk mat, fantastisk kock, svarar jag uppriktigt.

När jag kopplar av på broderade kuddar vid det låga bordet efter maten tänker jag tillbaka på bergen, havet, den friska luften. Kan vandring bli bättre än så här? Det tvivlar jag starkt på. 

Boende i Olympos & Çirali

Arcadia Hotel

Ett ekologiskt hotell med riklig frukost och bekväma bungalower i en stillsam citronlund ett stenkast från sandstranden i Çirali. En perfekt plats för avkoppling.

Arcadia Hotel

Kadir’s Tree House

Tillbakalutat boende med hippieatmosfär som lockar många backpackers. Grovt tillyxade stugor och träsängar. Restaurang, bar och kafé. Några kilometer inåt landet från stranden i Olympos.

Kadir’s Tree House

Adrenalinkickar runt Antalya

Klippklättring

På kort tid har Geyikbayiri strax väster om Antalya blivit ett av de populäraste klättringsresmålen vid Medelhavet. Kezban’s Guesthouse och Climbers Garden erbjuder resor hit för nybörjare.

Klippklättring

Forsränning

Flera researrangörer i Antalya och Alanya ordnar halvdagsutflykter till floden Köprüs dramatiska kanjon. Oktober–november och april–maj är bästa tiden för forsränning här.

Forsränning

Skärmflygning

Berget Babadag i närheten av Ölüdeniz strand och Fethiye är en klassisk plats för skärmflygning.

Skärmflygning

Blev du inspirerad av den här artikeln?

Ge den en tumme upp!

likes

ANNONS

Stäng kartan

Kategori

Från artikeln

Dela tips

Stäng

Letar du efter något speciellt?

Filtrera din sökning

Stäng